Jerkbaitfiske

Det nu snabbast växande fisket sker med korta styva spön och multiplikatorrullar. Fiskesättet kallas Jerkbait och handlar om att man själv styr betets gång med hjälp av spöt. Många Jerkbeten  har en svag sida till sida gång som kan förstärkas med knyckar från spöt.

Tekniken är att hålla spöt i linans riktning och slå/trycka spöt nedåt i rörelser på 5-50cm. Efter utkast sträcks linan ut och man startar igång betet med en knyck/slag. Efter knycken låter man betet få lite slacklina innan nästa knyck sätts in. Spötoppen hålls nära vattenytan för att vinden inte ska ta tag i linan och därigenom minska kontakten med betet.

Genom att variera frekvensen på knyckarna uppnår man en oregelbundenhet hos betet som förför även trögflörtade gäddor. Precis som vid allt spinnfiske gäller det att göra korta, sekundsnabba, vevstopp då och då, för att ge efterföljande gäddor en chans. Varje bete har sin egen rytm och det gäller  att prova sig fram.

 

Med skrivhanden har man oftast mest känsla och förmåga att styra spöt och därmed också betet.

Därför håller man spöt i den handen och andra handen, som greppar veven, hänger liksom bara med. Det blir som om man för spöt i små cirklar runt vevhanden. För högerhänta är därför ofast en vänstervevad rulle det bästa.

Själva spöt ska vara kort för att kunna arbeta lite som en taktpinne och stumt så att knyckarnas rörelse fortplantas ut till betet och inte försvinner i spötoppen på ett mjukare spö.

 

För maximal kontakt och effektivitet används nästan uteslutande stumma flätlinor. Tafsarna är oftast gjorda av stel pianotråd för att lättare uppnå en zick-zack liknande gång, men vissa beten går att fiska med mjukare tafs. En stor fördel med Jerkbeten är att de går att fiska med relativt ytligt över växtbälten och grundvatten.

Platser där det är lönlöst att fiska med traditionella beten ligger nu öppna för fiske. Ingen fiskemetod har på så snabb tid tagit till sig så många utövare som just jerkbaitfisket – och ingen annan metod fångar just nu så många storgäddor.