Mete

Mete med toppknutet metspö. Den vanligaste längden på metspö är 3 till 6 meter. Ett bra tacklet består av 0,20 mm nylonlina som bör vara ca 40-50 cm kortare än spöt för att det ska vara smidigt att fiska med det. När vi sedan kommer till flötet bör man använda sig av någon typ av pennflöte som skall blyas ner ordentligt för att det inte skall göra motstånd i vattnet så att fisken känner det och därför släpper betet.

När man skall “blya ner” (det finns sänken utan bly) skall man börja nere från kroken. 10 cm ovanför kroken fäster man det först “napphaglet” (minsta blyhaglet) och sedan ytterligare ett eller två napphagel med 10 cm avstånd mellan sänkena. 30-50 cm ovanför kroken bör huvuddelen av sänkena vara koncentrerade.

Fisket sker för det mesta nära botten därför bör man ha betet 10-20cm ovanför botten och för att veta att man har rätt djup är det bra med ett lodsänke.

Ett lodsänke är tyngre än vad flötet orkar bära och man fäster det på kroken när man skall ställa in djupet på flötet, när man ser att flötet är ca 10-20 cm under vattenytan på det stället som man tänkt fiska på har man rätt djup och det är bara att dra upp, ta bort lodsänket och börja fiska.

Det finns naturligtvis tillfällen då man skall fiska högre upp i vattnet ex å sommaren kan det vara bra att fiska intill bryggor och båtar för abborrarna söker sig gärna dit ofta högt upp i vattnet.

Några andra ställen som kan vara bra att prova är utanför vegetation, vid grynnor och dom gamla hederliga risvasarna som ofta huserar mycket fisk.

Ett fiske som kan vara mycket effektivt och trevligt är att smyga utmed en liten å eller bäck och doppa ner en maskagnad krok lite här och var i höljor och bakom stenar (det är många öringar som har fått erfara att det har varit effektivt). Prova gärna att ha 2-3 st lövmaskar på kroken så att det blir som en liten klase med mask.

Vid detta fiske är det bra att ha ett metspö med sk. norrlandstopp, dvs styvare topp.

Bottenmete

Bottenmetet är mycket vanligt till bl.a. ål, braxen, abborre och sutare. Man använder en lättare haspelutrustning. Vikten på sänket brukar vara 20-40 gr beroende på lingrovlek och strömförhållanden, en tjockare lina behöver ha tyngre sänke i strömmande vatten än en tunnare.

Det finns några nappindikatorer. Om du byter toppögla på ditt spö och sätter dit en ny som är gängad kan du använda quivertipp eller swingtipp, som båda visar när du har napp, de är en liten extra del till spöt som man fäster i den gängade toppöglan.

När det är mörkt ex vid ålmete är det många som använder bjällra som dom fäster på spötoppen och som avslöjar ev napp. En bit aluminiumfolie används av många som fäster den på linan.

Vid bottenmete med litet agn är det vanligast att ha sänket i en bit lina på 10-15 cm fastknutet i huvudlinan och en tafs på 50-100 cm till kroken.

Vid större agn kan det vara att föredra glidande. Huvudlinan löper igenom ett lekande och knyts fast i ett annat lekande som man fäster kroktafsen som är 50-100 cm.

I det lekandet som glider på huvudlinan fäster man linan till sänket ca 10-15 cm. När fisken nappar glider lekandet som håller sänket på huvudlinan och fisken känner inget motstånd utan kan fortsätta att mumsa i sig agnet och invänta ett mothugg.

Vid fiske efter större fisk ex ål, skall man välja ett snäpp grövre utrustning för att kunna pressa upp fisken så att den inte kan gå fast i rötter och växter som i sin tur skulle innebära förlorad fisk.

Krokstorlek 12 är mycket gångbar till mete efter abborre, mört, löja etc. Det är naturligtvis så att man bör ha ytterligare krokar i några olika storlekar i beredskap, oftast är det så att betets storlek bestämmer hur stor kroken måste vara ex en daggmask på en krok stl 12 är inget att föredra.

Tänk på att krokspetsen skall synas för att kroka fisken bättre och den skrämmer inte fisken. Även vid detta fiske gäller det att alltid ha bra krok det lönar sig.

De vanligaste agnen till mete är maggot, lövmask och småfisk.