Kustfiske

Många förknippar kustfiske med att spinnfiska efter torsk, men som tur är finns det mycket mer än torsk att fiska efter från våra kuster. Vi har bl.a. sej, vitling, horngädda, makrill, berggylta, strömming (ostkusten), plattfisk och sist men inte minst havsöring.

Det är som ni förstår möjligt att fiska på många olika sätt när man fiskar utmed vår fantastiska kust, ex flugfiske med flugspö, flugfiske med kastdubb, spinnfiske, bottenmete och flötmete.

Bottenmete: man bör ha ett spö som klarar av att kasta åtminstone 60 gr sänken. Det bör vara ett två-handsspö på åtminstone 10 fot, gärna längre. Många använder surfkastingspö. I och med att det är rätt så tunga sänken bör man använda 0,35-0,40 mm lina och vanligtvis används krokar i storl. 2-8 beroende på agnets storlek.

Fördelen med lite tyngre sänke är att det ligger kvar bättre då det ofta är väldigt strömt i havet.

Det vanligaste tacklet som används är paternostertackel dvs sänket längst ner och krokarna ovanför. Vid besvärlig botten kan det vara idé att använda sig av ett s.k. pilotflöte d.v.s. ett litet flöte ovanför krokarna som håller upp agnet ovanför botten. Använd slangsänke som inte kilar fast sig så lätt.

Vid mycket besvärlig botten bör man fiska med endast en krok för att undvika att fastna med en krok när man drillar fisk. När det är ren och fin botten (sand) kan det vara bra att byta ut pilotflötet mot ett litet blyhagel som håller ner agnet.

Ett annat tackel som fungerar bra på fin botten är att ha ett drag med en upphängarkrok och en krok på en 20-25 cm lång tafs.

När man fiskar plattfisk kan det vara väldigt bra att ha pärla eller knapp på linan precis intill kroken.

De vanligaste agnen är räka, sill, mussla och sandorm som av många anses som det bästa agnet.

Spinnfiske: När det gäller fiske efter ex. havsöring och horngädda är det bra med ett 8-9 fot spö för 10-30 gr då man använder långsmala skeddrag med betesvikter vanligtvis på 10-15 gr (den här utrustningen är väl lämpad även för flötmete efter bl.a. horngädda). När du skall spinnfiska efter horngädda är det bra att ha en 3-8 cm lång nylontafs i 0,40 mm till en sylvass trekrok (detta för att kunna kroka horngäddan, som är mycket svårkrokad).

När det gäller havsöringsfiske på ostkusten är det vanligt med lite tyngre beten på 30-40 gr och ibland till och med något mer, då bör man ha ett lite styvare spö 20-60 gr och även lite längre ca 10-11 fot.

Flugfiske: vid flugfiske efter havsöring använder man vanligtvis 9-10 fot spö i AFTM 6-7 eller AFTM 7-8 och flytlina med sjunkande tafs med en streamer.

Kastdubb: vid detta fiske använder man en kastdubb som brukar ligga mellan 20-30 gr och ca 2,5 m tafs släpande efter med en fluga på och man använder ett spinn eller haspelspö på åtminstone 9 fot och för kastvikter på 20-60 gr, (multirulle är att föredra pga att man har lättare för att få upp linan bra på spolen).

Fördelen med detta fiske än med vanligt flugspö är att man får mycket större räckvidd. Vad är då en kastdobb? Jo, det är som ett stort flöte som har vikten i “fel” ände dvs i den tjocka änden och ett lekande i den smala änden där man trär igenom huvudlinan (ca 0,30) innan man knyter fast ett litet lekande. I det lekande som sitter fast i huvudlinan fäster man sedan en tafs på ca 2,5 m och den bör ligga på ca 0,20 mm och i denna knyter man sedan på en fluga. Detta gör då att när fisken tar flugan känner den inget motstånd av kastdubben som glider på huvudlinan.

Hur fiskar man då med dubben? Man vevar hem väldigt sakta med spötoppen pekande nästan rakt mot flugan och dubben. Du måste vara koncentrerad och titta på flugan hela tiden och vara beredd på att göra mothugg när som helst. Detta är ofta ett mycket giftigt och bra sätt att fiska exempelvis havsöring på men fungerar även på andra fiskarter också när det gäller flugfiske på lugnt vatten.

OBS! Glöm ej att kontrollera slirbromsen innan du börjar fiska med tanke på att tafsen inte är så tjock som huvudlinan. Det kan vara farligt att kustfiska därför skall man vara försiktig. När man fiskar i Bohuslän från klippor måste man se upp för dom svarta algerna på klipporna. När dom är torra har man ett bra fotfäste men så fort dom blir våta blir dom fruktansvärt hala, därför skall man använda halkbroddar. Står du på torra klippor nere vid vattenbrynet och har bra fäste när det kommer ex svallvågor så har du oftast bra fäste så länge du inte lyfter på någon fot men när du gör det och inte har halkbroddar kan det bli en mycket obehaglig överraskning. Naturligtvis skall man bära flytväst och helst ha med sig någon fiskekompis och en kastlina för att kunna hjälpa ev fiskare som har trillat i.

På många ställen kan det vara nästintill omöjligt att ta sig upp utan hjälp av kastlina. En långskaftad huggkrok kan vara oumbärlig för bärgning av fisk där det är svårt att ta sig ner till vattenbrynet.

På exempelvis ostkusten är det ofta fruktansvärt halt på botten som de som vadar måste se upp med. Utöver flytväst bör man ha en vadarstav.

Var försiktig och du kommer att ha ett underbart fiske när du vadar.

kust